Jo på jobbet då...
Ja så var man på jobbet då... Något av de första jag var tvungen att göra var att i korta drag berätta för han jag skulle jobba med ikvälll... Menar så att han inte bara går och tror att han var en grinig och gnällig jävel idag...
Men han tog det rätt bra och var hyffsat förståend...
Min syster och min mor har även ring mig.... Och mamma skulle ringa igen senare... Underbart att dom finns här för mig just nu när det är som det är. Skönt att veta att man har alltid dem att luta sig tillbaks på... Jag har väl även brutit att jag ska vänta med... Men klarar inte att leva som jag gör nu.... Äter knappt och bara tänker hela tiden, känns som jag offrar för mycket av mig själv men inte får något tillbaks...
Fast ni är väl säkert en massa där ute som har det värre än mig...
Så som jag sade i ett tidigare inlägg om helgen, den var fin mycket fin... Jag hade min goda vän linkan vid min sida hela tiden och det känndes väldigt bra... Men kännslorna slår igenom väldigt hårt ändå, som när man har som roligast så tänkte jag varje gång att tänk om jag hade fått dela detta med den jag älskar...
Nej nu ska jag ta och sätta på radion och försöka komma på andra tankar, kommer troligen inte att lyckas men ändå värt ett försök...
Om detta fortsätter såhär som det gör nu så kommer jag bli tvungen att fatta ett beslut som jag inte för något på jorden vill fatta... Eller ja, min omgivning kommer tröttna på mig och tvinga mig göra det när de ser hur jag mår när det är såhär... Men tack alla för ert stöd, jag vet att ni står bakom mig vilka beslut jag en tar... Fan nu svävade jag säkert iväg och många kommer inte gilla det jag skrivit men det är min ord det blir aningen sämre när jag skriver dem....
<3
Men han tog det rätt bra och var hyffsat förståend...
Min syster och min mor har även ring mig.... Och mamma skulle ringa igen senare... Underbart att dom finns här för mig just nu när det är som det är. Skönt att veta att man har alltid dem att luta sig tillbaks på... Jag har väl även brutit att jag ska vänta med... Men klarar inte att leva som jag gör nu.... Äter knappt och bara tänker hela tiden, känns som jag offrar för mycket av mig själv men inte får något tillbaks...
Fast ni är väl säkert en massa där ute som har det värre än mig...
Så som jag sade i ett tidigare inlägg om helgen, den var fin mycket fin... Jag hade min goda vän linkan vid min sida hela tiden och det känndes väldigt bra... Men kännslorna slår igenom väldigt hårt ändå, som när man har som roligast så tänkte jag varje gång att tänk om jag hade fått dela detta med den jag älskar...
Nej nu ska jag ta och sätta på radion och försöka komma på andra tankar, kommer troligen inte att lyckas men ändå värt ett försök...
Om detta fortsätter såhär som det gör nu så kommer jag bli tvungen att fatta ett beslut som jag inte för något på jorden vill fatta... Eller ja, min omgivning kommer tröttna på mig och tvinga mig göra det när de ser hur jag mår när det är såhär... Men tack alla för ert stöd, jag vet att ni står bakom mig vilka beslut jag en tar... Fan nu svävade jag säkert iväg och många kommer inte gilla det jag skrivit men det är min ord det blir aningen sämre när jag skriver dem....
<3
Kommentarer
Postat av: Victoria
jag har ingen aning om hur gammal du är.. men lilla flicka som i dotter, eller tjej?
Trackback